Att vara "i hatten".

Idag är jag ”i hatten”. I mitt fall betyder det inte alls på något vis att jag är onykter. Inte ens att jag smuttat på någon alkoholhaltig dryck eller intagit någon som helst sinnesförändrande drog. Mitt sinne spökar alldeles tillräckligt med mig, utan att jag behöver förstärka eller förändra det…

Jag ska återkomma till detta…

Men först – Imorgon ska jag åka upp till Stockholm för att vara gästartist på en konsert. Det ska bli kul. Det är jättemånga år sedan jag spelade i Stockholm.

Här hemma är det en mix av kaos och effektivitet…Ladan som ska tas ner på ett ställe några mil härifrån, för att sedan sättas upp här, är till hälften…eller ok, till en tredjedel…nedmonterad av mig själv. Det gjorde jag i helgen. Sen blev jag helt slut, sänkt av det reella skitvädret här och med värk i kroppen och arg för att man alltid måste göra allt själv och sedan arg på mig själv för att jag blev arg….så jag orkade inte fullfölja mer denna veckan av nedmontering och flytt av lada. Och det betydde då också att grindstugan som skulle hämtas på ettt ANNAT ställe och köras hit – stugan som jag köpte i februari i år – och som skulle hämtas med samma vagn…fortfarande är OHÄMTAD….

Trött jag blir.

Kanske är det dumt att göra sådana här projekt när man inte är i fasen;  ”flickan-som-såg-allt-från-den-ljusa-sidan”?

Var går gränsen mellan personlig och privat? Jag har funderat mycket på det sedan jag började blogga för nån vecka sedan. Min ambition var att blogga disciplinerat och regelbundet(det har ju såklart redan sprucket..men vafan…). Men jag har också funderat vidare på VARFÖR blogga?…och hur mycket ska man berätta? Var går gränsen mellan personlig och privat? För vem skriver jag?

Jag har inga klara svar för mig själv än…men jag letar…under tiden testar jag….

”I hatten”
För mig är ”i hatten” ett läge, där jag går från en svacka…eller varför inte kalla det för vad det är…en depression, till en liten trappavsats där jag plötsligt börjar tro att det finns en väg ut ur mörkret. När min hjärna plötsligt börjar fungera lite, lite ljusare igen, efter att ha befunnit sig på botten av ett riktigt sumphål.

Att vara ”i hatten” är att vara i ett ganska känsligt läge…det kan gå alldeles tokigt, så att man halkar tillbaka i hålet igen och får börja om med den mödosamma klättringen. Att jag hamnar där i hålet överhuvudtaget har flera orsaker; Trigger kan vara att jag har arbetat för hårt och luften går ur, att jag tycker att någon lurar eller sviker mig, att , att det är höst eller svält i Afrika eller krig eller något ledsamt program på tv eller att något sorgligt hänt….ofta en kombination.
Sådant drabbar alla ibland, men vi har olika skydd och förmåga att hantera det. Jag har inte så mycket skydd, men jag lär mig. ”Vissa saker kommer man aldrig över, men man lär sig leva med det” – det uttrycket tog jag till mig när min bror dog för ett antal år sedan – och det har blivit ett trösteuttryck. Det flesta skulle nog beskriva mig som stark. Tyvärr.
Ett sätt att lära, är att förstå vad som händer. Att sätta ord på det.

Jag har ganska nyligen accepterat det faktum, att det inte bara är yttre omständigheter som gör att mitt liv är som en berg- och-dalbana. Det accepterandet känns som en lättnad.

Så – vad är då att vara ”i hatten”?
Det kan alltså vara början på en bättre tid. ”I hatten” är ett verkligt bokstavligt tillstånd – för när jag befinner mig där, så pekar tankarna åt alla möjliga håll, i en ganska ren anarki. Jag har kommit på att det hjälper att ha mössa på i dessa stunder. Då hinner liksom tankarna stanna kvar tillräckligt länge för att de ska kunna benas ut, hitta hem….

Idag har jag testat att utveckla konceptet ytterligare. Jag har en väninna med tinnitus – ett inte helt ovanligt resultat av för många musikrepor i alldeles för starkt ljud. Hon har ofta små, fina hörselskydd på sig. Jag har fått några sådana små hörselskydd i gummi av henne. Idag testade jag att inte bara vara ”i hatten”, utan att också använda dessa öronproppar för att se om det hjälper….Och jag tror nästan att de gör det! Det känns skönt och tyst och lugnt!

Så nu samlar jag tystnad och lugn så att det räcker hela vägen upp till huvudstaden och tillbaka igen. Det ska bli kul att spela i Stockholm. Det är personligt….inte privat!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.