Med hakan mot kanten och en ängel i huset!

Just när jag tänkte att; ”Jag orkar inte mer. Nu säljer jag gården, ger upp och sätter mig nånstans isolerad där jag slipper utsätta mig själv för nånting överhuvudtaget”.  Just när jag tänkte att;  Detta är vad jag på något sätt är värd…eller inte värd….”. Då hände det!….vände det?

Eller ja….det är fortfarande kaotiskt och ekonomisk misär….men ändå. Nånstans där framme skymtar ljus och fler ögonblick.

Nu letar sig solstrålar in genom mitt sovrumsfönster, speglar sig i den gamla tennspegeln och landar, kittlar mig på min näsa tidigt, tidigt varje morgon. Nu klampar kajorna på mitt tak och låter som fullvuxna karlar ovanför mitt huvud. Deras tjatter ekar i skorstensventilen och har sedan många, många år fått ersätta klockradion. De bor i min skorsten och jag tycker om att vi delar samma adress.

På andra sidan landsvägen dansar älvorna i gryningen och bakom trädtopparna kliver solen upp. Varje morgon. Som ett nytt under.

Och just när jag tänkte att jag inte längre ska dela den här upplevelsen – och allt arbete –  och snön som aldrig verkade försvinna – med någon annan än mig själv….om jag nu överhuvudtaget skulle vara kvar – så kom wwoofer Jason hit och jag tror nästan att han är en ängel. Plötsligt har både mitt hem och mitt sinne fått lugn och ro. Stallet är vackert igen. Mitt kök ser inte längre ut som om Charles Bukowski våldgästat det under några månader, till och med blommorna i mina fönster ler. Och källaren är full av uppsågad ved och det är varmt i huset. Och han ritar med dottern och spelar poplåtar på sin ukulele. Jag tror han är en ängel.

Och det var dags att spela in skivan. Vi var tre dagar i studion i Vallarum och skapade musik. Musik som bara funnits inuti min skalle och som plötsligt blev musik. Låtar att bli glad av. Eller eftertänksam. Eller bara njuta av. Och mina vänner kom till studion och spelade på sina instrument och tyckte om mina sånger och producent Christoffer förstod mina bilder och fyllde dem med färger och vackra toner.

En dag var wwoofer Jason med i studion. På några minuter hade han ritat av kontrollrummet. Sen tog han fram datorn och gjorde ett jättevackert omslag till min skiva. Jag tror han är en ängel.

Alla grunder är inspelade. All sång är satt. Nu väntar lite fix och trix och finslipning. Sen har jag gjort min skiva. Tillsammans med mina vänner. Jag är nöjd. Bättre än så kan jag inte.

Och sen ringde Patz och berättade att hon köpt en sprillans ny bil. Jag har aldrig haft en väninna med en sprillans ny bil, tror jag. Och så sa hon att jag inte kan köra omkring i en så dålig och farlig bil som jag gjort hur länge som helst. Och så gav hon mig den fina Volvo kombin med centrallås som inte alls är gammal och farlig.

Och jag är tacksam över förståelse och omtanke, som min prövade omgivning visat. I will make it up to you!

Vi har börjat sortera grejor – Jason och jag och dottern – som ska säljas i affären. Mitt gedigna samlande av ALLT under nästan 30 år ska få ett slut. Efter att bara ha börjat rota i bråten, så har vi fyllt hela affärslokalen med allehanda ting. Jag kommer att kunna sälja saker och ting hela året och fortfarande ha ett övermöblerat hem. Jag fattar det nu…..
Och i påsk ska det vara utställning här igen. Det blir en jättebra utställning med Lena och Jason och våffelförsäljning och musikjam och roligheter och galenheter och vår, vår, vår!!!!

Och jag har kravlat mig upp ur det svarta, gyttjiga hålet. Just nu vilar jag hakan mot kanten och tittar, lite leende, på världen där uppe. Den är allt lite vacker i alla fall, med sina sprängande lövknoppar på syrénen, med katterna som börjat jaga sina solkusiner, med kaffetåren på yttertrappan. I denna känsla vill jag vara.

En reaktion till “Med hakan mot kanten och en ängel i huset!

  1. Härligt när ljuset kommer, efter en lång mörk period!Så roligt att inspelningen och även skivomslaget blev bra! Den där Jason verkar verkligen vara en ängel. Var extra rädd om honom. Änglar kan vara litet sköra!Din vän Patz – vilken underbar vän! Hoppas att hon någon gång får möta samma generositet från någon. Det behöver ju inte alltid handla om något med pengavärde.I min jämtländsa hemby brukade man säga. ”Gåvor kommer alltid igen” och då mena att man får något annat, från något håll.Är tyvärr rätt okunnig på musikens område, så jag har ingen aning om vem du är.Lyssnar sällan på annat än P1, för jag orkar inte med den dunka-dunka-musik i högsta volym, som vissa sänder ut.Det låter inte som om du producerar den sorten. Kanske mera visor och ballader?För övrigt känner jag igen mig väl, när du beskriver din förfallna gård. Sådan var vår gård också, när vi flyttade hit för snart 10 år sedan. Nu har vi gjort det mesta av hundgörat med renovering, men vi har ännu inte kunnat flytta in i rätta boningshuset – fast nu närmar det sig!Det skulle vara trevlig att titta in under konstrundan, och köpa litet våfflor. Tror tyvärr inte att jag får möjlighet, men ska i varje fall försöka. Fast hur hittar man dit?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.