Jag skiter i Gladiator-spel och brunnslock!

”Alltför dyster, Texas. Allt för dyster”, sa en vän till mig igår efter att ha läst min förra blogg. Tja, vad ska man göra, när man känner sig som resultatet av en tillfällig affär mellan en dekadent Patsy Cline och euforisk Charles Bukowski? Fast det är väl förmodligen förmätet att tänka så…”Vem tror du att du är”, SKRIKER Jante. Well….gå i mina skor en vecka och säg sedan om det var plågsamt eller kul. Eller ännu hellre – tala om för mig om det var plågsamt eller kul, så jag vet hur jag ska förhålla mig.

Igår var det en stackars privatbolagskommunalarbetande slamtömmare som fick ta del av en av mina mer aggressiva utläggningar. Kommunen jag bor i hade ”slamtömningskampanj” mitt i snöstormen i februari, då inga bilar kunde köra någonstans och då Vägverket vräkt upp enochenhalvmetersdrivor av snöis på min uppfart och en slamtömningsbil var ungefär det mest omöjliga som kunde köra in här. (Senare kom wwoofar-Jason och grävde ut mig och räddade mig.)
Grannkommunerna flyttade fram sina ”kampanjer”. Kommunen jag bor i, förklarade/svarade på min upprörda telefonfråga om varför i all världen man lagt en slamtömningskampanj  i februari mitt i snöstormen, med att ”vi har vår kampanj NU och kan du inte se till att lastbilen kommer fram och att brunnslocken kommer av, så får vi komma tillbaka om två månader och då kostar det trehundrakronor extra. Per brunn.”. No Mercy!

För ett par veckor sedan kom det ut en lapp i brevlådan som talade om att kommunen avser att göra en extra slamtömning, utöver kampanjen i februari, antingen vecka 16 eller 17. Så, man skulle således ta av brunnslocket (för det gör inte slamtömmarna) och ha det av i två veckor, eftersom man inte kan veta vilken dag slamtömningsbilen kommer. Barn, katter, hundar och andra djur…No Mercy!

Jag har bott här ute på landet i snart tjugoett år. Under de första femton åren lyfte slamtömmargubbarna av brunnslocket när de kom och la på det när de gick.
Igår kom slamtömmarbilen. Jag hade inte lyft av locket. Av diskussionsprincip. Av stridslusta. Slamtömmargubben förklarade att antingen fick jag lyfta av locket själv, eller skulle han köra härifrån utan att tömma. Och jag får betala ändå. Alternativt betala trehundra kronor extra per lock (jag har tre) för att han lyfte av locken. Sen fick jag lägga på dem själv.

Det var då…..Det var då den stackars slamtömmarkillen fick en utläggning om hur trist det blivit med en värld där No Mercy gäller, där det kostar extra för att man är kvinna eller gammal eller handikappad och ändå valt att bo på en gård, där slamtömmare och sopgubbar (jodå, jag har haft diskussionen med sopgubben också, eftersom de inte vill gå de fyra – 4! – meterna in till tunnorna, utan vill att de står vid vägen, där de välter så fort en lastbil kör förbi och då tar sopgubbarna inte tunnorna ändå….) inte på något sätt kan vara flexibla eller sjyssta.

Efter mitt ”utbrott” lugnade jag mig och monologen övergick i ett samtal, där slamtömmargubben berättade att det bor en gammal man en bit ifrån mig, som inte fått sin brunn tömd på tre år av samma anledning, att han – slamtömmargubben –  inte FÅR hjälpa till och att det finns några kollegor som gärna ”skvallrar” om det skulle komma fram att han gör det och då får han avdrag på sin lön!!!!!!! Det är f-n inte klokt!!!! Jag berättade om den tidigare slamtömmargubben som varit på min gård för nåt år sen och som var rent otrevlig och som sa till mig att ”kan man inte lyfta av sina brunnslock, så ska man bo i en lägenhet” och ”Du har själv valt att bo på landet utan man, då får du ta konsekvenserna”.
”Min” slamtömmargubbe berättade då att den arga slamtömmargubben inte var kvar på företaget, för han hade blivit ovän med alla kunder och blev en förlustaffär för det företagskommunala slamtömmarbolaget. Det kändes lite bra på nåt sätt i någon sekund, men sen tyckte jag lite synd om honom och började fantisera om hur han vantrivts på sitt jobb där man inte fick vara snäll och hur han kanske försökte driva fram en reaktion hos brunnshållarfolket och blev på så sätt till en arbetslös ”looser”, ett offer.
Jag berättade inte om dessa tankar för slamtömmargubben – för han hade redan börjat lyfta av mina lock. Två av dem. Det tredje…det stora, tunga locket…tog jag själv med hjälp av ett spett. Vi var rörande överens om att de borde vara två slamtömmargubbar i varje bil, så de kan lyfta brunnslock och hjälpas åt och på så skulle fler få jobb och det skulle vara trevligare att köra runt och suga skit om man hade sällskap i lastbilen och kunde göra ensamstående kvinnor, gamla , trötta gubbar och handikappade som valt att bo på landet lite gladare!

Det är så märkligt, tycker jag. Och tråkigt. Att vi blivit så fostrade av den nya tiden att vi plötsligt tycker det är helt ok att allt är helt osjysst. Att de som inte följer mönster och normer – i alla fall inte utan att ifrågasätta – hamnar som nån slags outsiders, loosers…förlorare, som ska ”väck” eller ”röstas ut”. TV gör det ena förnedringsprogrammet efter det andra om människor som inte ”håller måttet” – vare sig det gäller vill-du-bli-kändis-uttagningar eller människor med ostädade hem eller program där män ska välja en lagom tyst, lagom foglig men vacker, spontan och sexig kvinna eller där nannys ska lära föräldrar om relevanta straff för olydiga barn. Vi lever i Den Nya Tiden – vi lever i Gladiator-tiden. Tummen upp= du håller måttet. Du ler och ser allt från den ljusa sidan…hela tiden….klagar aldrig… Du är vacker, har rika, gifta föräldrar och har ett arbete som ger bonusar alternativt du har något annat som appellerar maktens tanke på ett jämnt flöde som tillfredsställer ett slit- och slängsamhälle.
Tummen ner = Du passar inte in i mallen och kastas till lejonen. Utrensning. Gå och häng dig eller bli uppäten. Eller gör dig till kugge i hjulet fort som fan! Fast helst – gå och häng dig, för du är ett kopparspik i granroten. En nagel i ögat. Tärande, inte närande.

På kejsarläktaren sitter bankdirektörer och styrelseproffs, makthavare och schauvinister. Med en ytterst liten rörelse, på några sekunder, är du bedömd. Tummen upp…YES! Räddad!! I alla fall tills nästa bedömning. Du får en chans till som människa. Tummen ner…dömd till eländes elände. Enda chansen till räddning är att ta mössan i hand, titta i golvet och be om ursäkt för att du är du och genast förvandla dig till någon annan.
Bredvid sitter medlöparna och nickar. Några av dem kan själv berätta att de tidigare också varit förlorare, men att de anpassat sig, gjort en total make-over, städat sitt hem och lärt sina barn veta hut.
Solidaritet är numera ett ord som vi lär oss smakar illa. De nya strukturerna ristas i sten, känns det som. Konungabröllop är kul och viktigt, politiska val är trist och långt bort. Håll käften och var söt, som Vita Andersen skrev.

Det fanns påvar och maktpsykopater innan också…men då fanns det åtminstone ett högljutt motstånd. Det fanns mod och solidaritet, demonstrationer och ä r l i g a försök att visa på alternativ. Jodå….det finns fortfarande….l i t e g r a n n. I skymundan. Och för guds skull opolitiskt. För motstånd är inte intressant och roar inte. Inte på samma sätt som förnedring…Förnedring säljer! Det är som om njutningen av att ha någon a n n a n under klacken, att ha makt är det som får samhällskuggarna att rulla…fortare…fortare…fortare….

Jag skiter i strukturerna. Jag gillar solidaritet. Jag ska åka upp och prata med gubben som inte fått sin skitbrunn tömd på tre år. Jag gillar inte medlöpare. Jag gillar inte Gladiator-tiden. Jag gillar inte …fortare…fortare…fortare….

Så  – jag borstar inte håret. Jag tar inte av pyjamasen när jag klär på mig. Jag städar inte. Jag skiter i att flytta soptunnorna de fyra meterna ut till vägen. Jag ser inte på Idoluttagningarna. Jag sätter inte mina barn i skamvrån. Jag tänker inte gå i parad där någon ska säga om jag duger eller inte. Jag skiter i Gladiatorspel och tycker att tumviftarna ska använda sina tummar att sitta på. Så…jag skriver dystert och föredrar sällskapet av de som ändå vågar stå upp…alldeles oavsett om de är ”outsiders”, ”loosers” eller ”bortröstade”. Jag skriver dystert, är politisk och håller inte käften och är söt –  för jag vill leva. Och om det betyder att jag måste leva utanför, så tänker jag göra det. Men inte tyst.

2 reaktioner till “Jag skiter i Gladiator-spel och brunnslock!

  1. Ja håller med — .Kommunen försöker nog dra oss på mera stålar utan att stå vad dom gör—-Jag fick en lapp i brevlådan i vintrast –skulle mitt brunnslock ligga av i flera månader –helt plötsligt stog det en slammbil på morran —tog på mig brallorna så fort jag kunde—kom ut bilen var borta –gubben gick inte ens ur bilen –jag fatta inte ett dugg—skall ringa kommunen å fråga om dom är helt pantade –eller om det är ett nytt sätt att käna pengar på—-Lasse———-

  2. hej maria! hoppas läget är under bättre kontroll nu när nya plattan är på gång. Vi hörde dig på radio Kristianstad – det lät riktigt bra!! Den plattan kommer med säkerhet att hamna i Bengts (visserligen redan överfulla, men vad gör man när man gillar bluesdamer?) skivsamling. Dags att sätta N. Björstorp på kartan nu. Stort lycka till!Aina o Bengt i skomagarens…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.