Med grindarna stängda…

En overklig tid. Hur kan den annars beskrivas – den tid vi just nu lever i? Tänker på några av de fiktiva romaner man läst, där framtidsbeskrivningarna varit så fjärran när man läste dem, att de var svåra att ta till sig. Jag har aldrig varit en stor ”fan” av Science Fiction, kan inte rabbla de stora författarna i genren och har alltid föredragit samtidsskildringar eller klassiker från de stora, tunga namnen. Och så klart, nästan allt som producerades i kretsen kring Bloomsburygruppen….

Men nu…

Stängda gränser – först för att utestänga människor på flykt, senare – nu – för att utestänga corona. Viruset. Ganska ofattbart. Och så ”plussa på” de senaste årens mellanmänskliga rädslor, sociala-medier-hat, politikerförakt, fanatisk nationalism, IS och krig och fake news och den ena galningen värre än den andra i ledande positioner runtom i världen. Ett klimat under påtaglig förändring, en gråtande Moder Jord. Riksdagsledamöter som slås med järnrör och skriver nationalsocialistiska uppmaningar på sina Twitterkonton.

Samtidigt…

är det mesta sig likt på min gård. Hästar, hundar och katter ska ha sina behov tillgodosedda. Markerna och husen behöver mer omsorg än vad jag hinner med…precis som det varit i alla de 30 år jag huserat här. Jag har fortfarande tusen bilder av allt jag vill göra i huvudet. Samma vilja, men fler år och grått hår och när solen går ner är jag så trött att jag stapplar upp för trappan till sovrummet. Och då har jag redan längtat dit ett par timmar. Och bara hunnit med måsten…och inte ens ALLA måsten.

Ändå…

älskar jag denna plats. Jag har så länge sagt, att om jag kunde få välja, så skulle jag stanna innanför mina grindar. Alltid. Hela tiden. Och byggt min egen värld här. Nu är det nästan så.
Corona-viruset adderade på overklighetskänslan. Med uppmaningar från de folkvalda ledarna om att stanna hemma, att begränsa de sociala kontakterna, tänka på att tvätta händerna ofta, ofta och lika lång tid som det tar att sjunga ”Blinka lilla stjärna” och att plötsligt uppmanas att tänka på hur många gånger man för handen till ansiktet under en dag…
I Sverige begränsas vardagen genom en del påbud, men också genom en vädjan till ansvar, solidaritet och sunt förnuft. Jag uppskattar att vi i Sverige fortfarande kan betrakta oss som fria, tänkande människor – frihet under ansvar. I en del andra länder är det utegångsförbud och militärbevakning på gatorna som ska se till att befolkningarna följer reglerna som satts upp för att begränsa smittspridningen.

Några länder kallar Sveriges förhållandevis ”mjuka” påbud, rekommendationer och vädjan till det sunda förnuftet, för ”experiment”. Jag ser på det med viss stolthet. Demokratin är fortfarande värt mycket i Sverige.

Men visst…
känns det overkligt och lite läskigt. Samtidigt kan man se koldioxidhalten minska i atmosfären, nu när samhällets hjul av tvång saktat ner produktionstakten, konsumtionsvansinnet och flygresorna. Ekonomerna varnar för ekonomisk kollaps. Så kan det nog vara. Men ur kaos kanske en ny ekonomisk ordning reser sig. Där ord som hållbarhet, hälsa och utbildning blir nya värderingsinstrument för tillväxt och utveckling. En kan ju hoppas…

För egen del…
är inte skillnaden så stor. Jag bor där jag bor och stannar där jag är och har förmånen att kunna jobba hemifrån. Det är samma problem med att få resurserna – tid och pengar – att räcka till, som det alltid varit. Jag vill göra mer musik, träna min djur mer, snickra mer, skriva mer…precis samma drömmar och önskningar som det alltid varit.

Men där ute…
är det annorlunda. ALLT är annorlunda. De senaste månaderna – nej, faktiskt åren… Hade något kommit till mig,  låt oss säga  för tio år sedan, och beskrivit tingens vara de senaste, låt oss säga, tio åren och påstått att det var såhär det skulle bli…då hade jag förmodligen skrattat och sagt…”skriv en science fiction-bok”.

Det mesta är sig likt för just mig…barnen är äldre och gör mig ofta stolt – ibland förbannad, en del djur är i himlen och andra har flyttat in, summan av gårdens skavanker är konstant, mina vänner är världsbäst, jag älskar musik, jag älskar att skriva…

Jag gillar mitt liv.

Idag…
gillar jag inte de yttre omständigheterna. Men jag gillar att få stanna innanför mina grindar. Jag gillar att få fortsätta drömma om allt jag vill göra här. På min utpost.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.