Med tummen som guru?

Jag har stickningar i tummen. Kan jag stämma Facebook för det? Eller borde jag vara tacksam för att livet förenklats till ”Tumme upp” eller ”Tumme ner” – och ta det onda med det goda?

Jag hör till dem som gillar sociala medier. Bor man, som jag gör, på den svenska landsbygden och inte helt enkelt kan slinka in på favorithaket för en kopp kaffe och ett snickesnack med vännerna, så fyller sociala medier en del av behovet av samtal. Då talar jag om det enkla ”pratet” utan förutbestämt mål eller ”högre” mening. En tumme upp här och en tumme ner där. Alla fattar vad man menar…Jag kan dessutom uppskatta det omedelbara, enkla i tilltalet. Vissa dagar vill man helt enkelt bara tala i korta meningar. Kanske dessutom helt oviktiga och ibland ytterligt ytliga…eller bara enkla, anspråkslösa… reflektioner över tillvaron.

Det som ska bli en studio…

Jag har haft några enkla regler för mig själv när det gäller sociala medier och går – oftast/ nästan alltid – efter devisen: ”Personligt, inte privat”. Och jag har varit aktiv och frekvent. Slunkit in på mitt virtuella ”fik” titt som tätt (dvs min EGEN sida – andras sidor besöker jag mer sällan). Ögnat mig igenom flödet i jakt på nåt fyndigt, nåt klokt, nåt engagerande. Som mikropauser från jobbfokus under arbetstid. På kvällarna, efter lite byggprojekt och djuraktiviteter, matlagning, kanske lite bakning…så har jag ”slunkit in” en runda igen. För att kolla läget, liksom. Eller som tidsfördriv i väntan på…Godot?

Sedan någon vecka ”pirrar” det i tummen när jag surfar runt från mobilen mer än några minuter. Konstigt nog verkar det ”pirra” mer när jag är på Facebook, än någon annanstans. På min mobil har jag en app som kartlägger och redovisar min tid på sociala medier. Jag snittar ungefär 3 timmar om dagen – och då ska man betänka att en del av mitt yrkesarbete också innebär att hänga på soc media. Mindre än vad jag trodde faktiskt…förmodligen mindre än vad mina vänner trodde också..:)

Solnedgång från en lantlollas utpost

Igår kväll satt jag en stund på balkongen – utan mobil – och tittade på den rosaskiftande skyn, som just var på väg att försvinna in bakom den mörkare natthimlen. På stycket tvärs över landsvägen var det full traktoraktivitet med vårsådden. Tvärs över trädgården, utanför det röda huset, just vid stengärdet som vätter mot väster, hade Anne ställt en stol och hängt upp en solcellsladdade tivolislinga. ”Där ska jag sitta och se solen gå ner”, sa hon.

Det är mycket att göra på gården nu. Hundar och hästar ska tränas. Musik ska repeteras. Fönster ska skrapas och målas. Husfasad ska panelas och målas. På gårdsplanen bygger jag ett skjul för cyklar och gräsklippare och arbetet med villavagnen går framåt, om än sakta. I halva det röda huset bygger Anne en lägenhet med planen att flytta in om ungefär en månad. Hoppas vi klarar det! Just nu pendlar vi mellan hopp och förtvivlan, men nu finns det iallafall en ny skorsten – även om det inte finns något golv, väggar, avlopp, el eller vatten än…

Full aktivitet med alla projekt på gården

DESSUTOM är tanken att min lilla pryl och retrobutik – Buzz Stop – ska öppna 1 juli…Gulp!!

Det finns så att säga att göra…

Så – det där med att slinka in på Facebook-fiket får nog bli en mer sällsynt företeelse under en tid framöver. Jag får lyssna på min tumme helt enkelt. Lita på ”Tum-känslan”, lita på att tummen vet och fokusera på det som ger resultat – i börsen eller på gården…Får helt enkelt invänta en ”Tummen upp” för mitt virtuella fik och använda tummen till mer praktiska saker. Som att snickra skjul och lägga brädgolv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.